Man bjuder på unika bilder av isbjörnarnas kärleksliv och späckhuggarnas samarbete för att stjälpa ner en säl i vattnet från ett isflak.

Våren är dramatisk i polartrakterna. Isarna bryts upp och fåglar och havsdäggdjur återvänder till de rika fångstvattnen. Men dramatiken kan också vara stillsam. Som när adéliepingvinen bygger sitt prydliga bo av stenar, bara för att få dem stulna av grannen så fort han vänder ryggen till.

Sommaren och ljuset kommer till polartrakterna och djuren kan andas ut. Så borde det vara, tror vi kanske. Men sommaren skapar också problem. Isen smälter för isbjörnarna i norr, och i söder hotas kungspingvinerna av överhettning.

När tundran flammar i gult och rött och Arktis alla flyttfåglar ger sig av söderut väntar isbjörnarna tvärtom otåligt på att få vandra mot norr och ut på isarna. Hösten är också den tid då vitvalarna samlas utanför vissa floder för ett skönhetsbad i gruset.

Mörkret och den pinande kylan gör polarvintern till en extrem utmaning, djuren är väl anpassade, men kejsarpingvinens ungar ska stillastående uthärda Antarktis snöstormar och glasögonejdrarnas flockar stannar i packisens vakar och då finns inga marginaler.

Trots att polartrakterna är både avlägsna och skoningslösa finns där rika resurser att nyttja för de människor som lärt sig konsten. Och för varje år får tundrans fångstmän sällskap av allt fler som lockas av mineraler och olja.