Dr. Bomgard wird von seinem älteren Ich besucht, welches ihm ankündigt, eine Oper schreiben zu wollen. Er will außerdem darüber diskutieren, was mit Pelageya passiert ist. Doch sein jüngeres Ich weigert sich, denn er ist komplett auf Natasha fokussiert. Natashas Verlobung macht ihm zu schaffen und er will wissen, ob sie eine Konvention des Adelsstands ist. Dann erkrankt Pelageya schwer und er steht plötzlich zwischen den beiden Frauen.

Al doctor adulto le repugna la insensibilidad de su ser más joven sobre la enfermedad de Pelageya y su conducta destructiva hacia el prometido de Natasha.

Pelageya vierailee potilaana nuoren lääkärin luona. Tämä on kuitenkin kiinnostunut ainoastaan Natashasta. Vanha lääkäri suuttuu nuoremmalle ja kertoo hänelle, että hänen Natashaa koskeva pakkomielteensä on yhtä itsetuhoista kuin hänen morfiiniriippuvuutensa.

Pelageya is sick with either malaria or typhus as the Young Doctor becomes more fixated with Natasha.

1935 год. Продолжающий своё путешествие врач решает написать оперу, что не находит понимания у его спутника. Между тем молодой доктор игнорирует стремительно прогрессирующее недомогание Пелагеи, списывая это на страдание её разбитого сердца, в то же время, не гнушается ничем ради благосклонности недоступной красотки, задержавшейся в стенах его больницы. Безразличие к умирающей помощнице ради утешения скорбящей по его вине женщины производят шокирующее впечатление на вспомнившего об этом через много лет мужчину.

Den äldre läkaren bestämmer sig för att han ska skriva en opera som en renande upplevelse. Tillbaka på sjukhuset drabbas Pelageya under tiden av tyfus. En svårt skadad soldat släpps in och Natasha är angelägen om att veta om han har några nyheter om hennes älskare Gregory men den unge doktorn ljuger för henne och hävdar att Gregory är död. Han är hoppfull att nu kan hon känna något mot honom men det är ett fåfängt hopp. Pelageya dör och den äldre doktorn skäms över sitt yngre jag för att han behandlat henne så illa.